Tänk…

…om vi visste då, hur ont det skulle göra idag.

Hade vi gjort annolunda då?

Vi såg varandra i mängden och just där stannade tiden. Två människor, så lika. En längtan så djup och ömsesidig att inga hinder kunde stoppa oss. Inga hinder…

…utom ETT.

Jag visste att det var DU. Det var dig jag väntat på. Som var HAN. Som var KÄRLEK. Som jag inte trodde FANNS. Och jag vet du kände detsamma.

SMÄRTA

Om jag bara kunde…

…men jag kan inte.

Det kan bara du.

Ett hinder…

…och det måste du klara själv.

Jag vet inte om du gör det.

~ av Deppspret den augusti 16, 2008.

Lämna ett svar